Over and out!

Nu lägger jag ner den här bloggen. Kanske återkommer den i ett annat forum efter Sverigebesöket, vi får se. Har i alla fall varit kul att dokumentera lite vad som händer här i Perth och jag vill tacka alla läsare (alla tre, ni vet vilka ni är).

Nu ska jag gå och packa det sista, för imorgonen reser vi!

Vi ses i Sverige hoppas jag.

(Förresten var jag och klippte mig idag och frisörskan rakfönade mitt hår när hon var klar. Magnus kommer bli mycket förvånad när han kommer hem, hehehe...)




Ny fitness-age


Idag gjorde jag fitnesstest med  Wendy. Det var inte roligt alls.

Jag har gått upp två kilon och blivit 4 år äldre sedan mars (min nya fitnessage är 37). Deprimerad är inte ett tillräckligt starkt ord för att beskriva hur jag känner mig just nu. Tydligen kan man inte äta onyttigt och dricka härliga Margaret River-viner bara för att man tränar ofta. Tydligen är det bara genom uppoffringar som man kan nå resultat.

Ja, det kommer helt klart bli en hel del uppoffringar i form av långa joggingrundor hemma i Sverige. Har även fått ett träningsprogram av Wendy som ska följas. Och mamma, köp inte hem någon jäkla Sia Glass! Du vet att jag inte kan motstå frestelsen... 

Men vi hade i alla fall trevligt i Margaret River, jag och min make. Resorten var hur fin som helst och överallt hade man utsikt mot havet. Första kvällen möttes vi av två kängurus som stod och käkade gräs utanför vår villa. Även om vi har sett ganska många kängurus sedan vi kom hit, så slutar man aldrig att fascineras. De är så coola!

Resten av vistelsen spenderade vi med vinprovningar, mycket god mat och slappande. På söndagen avslutade vi vistelsen med varsin aborginsk massage, Jag och Magnus kom fram till att man borde åka på spa oftare. Finns inget härligare än att bli omhändertagen och ompysslad.

På vägen tillbaka till Perth stannade vi till i en liten kuststad som heter Busselton för att äta en sen lunch. I Busselton finns minsann södra halvklotets längsta träpir (1,8 km lång tror jag), vilken vi naturligtvis betalade fem dollar för att gå några meter på. Väldigt exalterande, men som Magnus mycket påpekade så bestod större delen av piren egentligen av betong och inte alls av trä.

Dagens häftigaste upplevelse var dock gratis. Restaurangen vi åt på, hade panoramafönster mot vattnet. När vi satt och väntade på vår mat dök det plötsligt upp en delfin som simmade runt och letade mat. Ett tag var den nästan inne vid strandkanten och eftersom det var så grunt så var jag lite orolig att den skulle fastna. Den insåg ganska snart själv att det inte fanns mycket att hämta så långt in och drog ut till havs igen.

i övrigt kan jag meddela att det på nätterna nu går ner mot två grader. Hade ju inte varit så farligt om det fanns något som hette element i det här landet, men det gör det inte. Isolering har de inte heller hört talas om. Nu fattar jag varför alla här sover med elektriska filtar (låter farligt enligt mig) eller varmvattenflaskor. Att säga att det är lite kyligt i lägenheten när vi går upp på morgonen är en kraftigt underdrift...


(Känguru utanför badrumsfönstret)


(Utsikt från vår villa)


(Utsikt från poolen som tyvärr inte var uppvärmd)


(Två papegojer sitter och snackar)


(Södra halvklotets längsta träpir)

Äntligen!

Så har det då äntligen hänt.

Efter att ha stått emot mitt tjat i nästan en månad, så är nu Magnus nere hos bröderna barberare och klipper sig. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig.

Anledningen till att Magnus inte har klippt sig tidigare trots att salongen ligger i samma byggnad som vi bor, är att han varit sur på ena brodern. En gång när Magnus körde upp ur garaget mötte han nämligen denne i sin bil. Till Magnus stora förargelse så flyttade sig inte den tjocka farbrodern i sin stora bil trots att Magnus hade företräde.

Då ska man så klart hämnas. Genom att inte klippa sig. På väldigt länge.

Bring Your Own.

Igår var vi ute med gänget på ett mysigt litet ställe här i Subiaco där det spelades livemusik medan man åt soppa och meze. Soppan var ganska smaklös, men stämningen var bra och den orientaliska inredningen och dova belysningen gjorde att det kändes som att vara hemma i Europa igen.


Något som jag kommer sakna när vi flyttar hem är BYO. På många ställen här får man ta med sitt eget vin, och i vissa fall när de inte har alkoholtillstånd, även öl. Gör att det inte blir så himla dyrt att gå ut och äta, eftersom även restaurangernas egna vinpriser hålls nere av detta. Inte som i Sverige där man ibland kan få betala 300 kr för ett vin som går att köpa för ca 50 spänn på Systemet ;)


Idag åker vi ner till Margaret River för att lösa in familjen Lims bröllopspresent. Ska bo på femstjärnig sparesort och bara äta och dricka gott. Rapport kommer efter helgen.


En vecka kvar tills det bär av till Svea-land...  


Tankar från en roddmaskin...

Idag när jag satt och rodde (på gymmet, jag har ju tyvärr ingen kajak) fastnade jag med blicken på schemat för vinterns klasser. Jag gjorde två iakttagelser som jag genast började fundera över.

1. Ingenstans på schemat fanns mitt personliga lilla hatobjekt aerobics. Beror det på att aerobics har blivit omodernt (Thank God! i så fall) eller har det bara bytt namn för att lura till sig sådana som jag? Jag vet inte, men jag kommer för säkerhets skull inte gå på någon annan klass än pilates.

2. Alla instruktörer har konstiga namn. Det fanns ingen Liza eller Anne som höll i klasser, men däremot kunde man få komma och svettas med en Amber, en Candice, en Shar, en Paolo eller en Jacinda (fanns fler, men de här är de jag kommer ihåg).  Är det någon mer än jag som blir rädd och börjar tänka på Gladiatorerna när man hör de här namnen? Skulle ni våga gå och träna med en potentiell gladiator?

Nu har jag funderat hela dagen på om instruktörer antar artistnamn eller om de uppräknade personerna bara hade otur i namnlotteriet (enligt mig alltså, någon annan kanske tycker att de är jättefina och helt normala namn)? Vem ska jag våga fråga? (Inte Shar i alla fall, han/hon låter läskigast).


Magnus önskelista.

Magnus fyller 30 i augusti och efter lite tjat från mig, så är nu önskelistan klar.

Följande saker kan Magnus tänka sig att emottaga på sin födelsedag:

1. En Omega-klocka.
2. Lägenhet i Stockholm (innanför tullarna naturligtvis, annars får det vara).
3. Tomt/sommarhus (i Halland naturligtvis, annars får det vara).
4. En ny bil (modell okänt).

Om ni funderar på att köpa någon av ovanstående saker så kan det vara bra om ni hör av er till mig först. Vi vill ju undvika att han får två av något, eller hur?

Ohhh, happy day!

Halv åtta i morse väckte jag Magnus med lite skönsång. Sjöng den härliga gamla gospelsklassikern "Oh, happy day[s?]" i två stämmor (och klappa händerna i takt gjorde jag också) för att sätta stämingen för dagen. Man vill ju att han ska gå till jobbet med ett leende på läpparna. Som en extra bonus satte jag på värmen också så att han skulle slippa förfrysa på väg till badrummet. Jag är så godhjärtad. Ibland.

Hursomhelst, så tyckte jag inte att jag fick så himla mycket respons på min sång. Jag gick därför så småningom (hela sången är ju bara Oh, happy days, when Jesus loves you, så den blir tråkig i längden) över till "Damn, it feels good to be a gangsta". Då hände det grejer.

Magnus hoppade upp och skrek "det är ju jag!", samtidigt som han började köra sina "gangsta"-moves. Tror att han kommer ha en bra dag på jobbet idag.

För övrigt kan jag meddela att Basshunters "Boten (Båten?) Anna" nog börjar bli stor här. Har ju ingen radio, men den spelas i alla fall ofta på gymmet. Basshunter har i alla fall haft vett nog att ändra texten, så här heter den "If you were here" och handlar inte alls om någon Anna. Eller den kanske fortfarande handlar om Anna, men hon nämns inte vid namn i texten. Så.
 

Solenergi!

Det är nästan läskigt hur väderberoende jag är. Igår var det grått och kallt och jag orkade inte göra någonting. Tog mig knappt ur sängen på hela dagen och tyckte allmänt synd om mig själv. Det var i och för sig mer synd om Magnus som fick gå och hämta take away till sin lata fru efter att ha jobbat en hel dag.

Idag lyser solen och helt plötsligt är jag full av energi. Har varit på gymmet och tränat med Wendy. Var äckligt positiv och påstod till och med att träningspasset gick ovanligt fort! Wendy trodde nog att jag hade fått ett slag i huvudet...

Därefter har jag jobbat på ett av mina presentprojekt (varför gifte vi oss en vecka före Magnus födelsedag? Innebär att jag i år ska komma på både en bra ettårs-present och trettioårspresent. Too much pressure!!). Eftersom Magnus jobbade hemma idag, så bestämde vi oss för att "fånga" den fina dagen och ta en långlunch nere vid Cottesloe Beach. Efter maten blev det promenad och kaffe i solen och vi såg (tror vi) en delfin som lekte ute i vattnet. Så jäkla härligt var det.

Det är sådana här dagar man känner att lycka är oerhört billigt. Typ gratis faktiskt.  

   

RSS 2.0