Pilates-ångest!
Wendy har bestämt att Bea ska gå på pilates minst en gång i veckan. Vet inte varför hon är så bestämd med detta, men antar att det kanske kan ha något att göra med att jag har flexibilitet som en sjuttioåring.
Jag har varit lite olydig och inte varit på pilatesen på en himla massa veckor. Jag har skyllt på allt från att ha haft för mycket träningsverk till att jag befunnit mig i en skrivprocess som absolut inte kunnat avbrytas. Wendy har varje gång suckat tungt över mina dåliga ursäkter och anlagt en besviken min som gjort att jag har översköljts av dåligt samvete.
Förra fredagen kände jag att det var dags att masa sig iväg. Det var lika bra att få det gjort.
Det hela började bra med att Wendy såg när jag gick in på passet. "Good girl!", utbrast hon och jag kände mig riktigt stolt över mig själv.
Sedan gick det bara utför. Svårighetsgraden hade ökat ordentligt under min frånvaro, och jag kände mer än en gång att jag hade gråten i halsen. Fan vad ont det gjorde! Den lilla äckligt vältränade damen som leder passet, kom fram och drog i mina ben för de inte var tillräckligt raka när jag drog upp dem mot överkroppen samtidigt som jag gjorde situps. Eftersom jag inte vet vad de heter på engelska, så kunde jag inte upplysa henne om att mina höftleder höll på att hoppa ur led Vågade heller inte säga att hon höll på att bryta mina ben. Nej, istället fick jag lida medan jag svalde gråten och funderade över hur jag, en f.d baletthopperska, hade kunnat förfalla så? För att göra det hela ännu mer outhärligt så hade jag råkat ta platsen närmast spegeln. Inte nog med att jag själv var tvungen att stirra på reflektionen av mitt misslyckande, alla andra kunde också beskåda eländet.
Idag när jag tränade med Wendy, så beklagade jag mig över den jobbiga upplevelsen. NOll sympati fick man!!
Istället avslutade hon passet med att säga att det var bäst att jag gick till passet imorgon " 'cause I'll be watching you". Inte roligt alls.
Nu sitter man här och pilatesångesten börjar komma krypande. Om 19 timmar och tjugo minuter är det dags.
Pick N Go!
Om ni har vägarna förbi Halmstad i sommar så är ni mycket konstiga och lite dumma om ni inte passar på att besöka Pick N Go, Halmstads enda renodlade smörgåsbar (som jag känner till, men jag har i och för sig inte bott där på 10 år). Här kan man äta danska smörrebröd med lite annorlunda touch eller helt vanliga svennebaguetter. Man är noga med råvarorna och mannen som gör mackorna är äkta fransman, bara en sådan sak!
Har inte själv kunnat besöka stället ännu, men att en viss, väldigt kräsen, storasyster är delägare, borgar ju för en viss kvalitet...
Butiken ligger på Kyrkogatan 15 (bakom systemet, så dit lär ni ju hitta). Det är alltså bara att gå dit och köpa ett smörrebröd med hackebiff och lök!
Smaklig spis!
Tennisarm
Idag har vi spelat tennis. Har inte spelat sedan jag gick i högstadiet och Slöingegänget träffades varje lördag och spelade med en tränare. Eftersom vi precis hade kommit in i den åldern då man började hänga i samhället på fredagarna, så var vi flamsiga och okoncentrerade. Stackars tränaren var ganska frustrerad över att vi inte gjorde några som helst framsteg, så det hela rann ganska snabbt ut i sanden.
Något jag hade glömt är att jag av någon anledning spelar racketsporter med vänsterhanden. Eftersom jag aldrig använder den annars, så har jag nu fruktansvärt ont och det känns som om jag har brutit underarmen. Verkar som om jag inte tränar alla muskelgrupper med Wendy trots allt....
IKEA-utflykt!
I förmiddags både tränande jag med Wendy samt städade. Eftersom jag har en tillfällig träningssvacka och en antagligen högst permanent städningssvacka, så bestämde jag mig för att jag behövde en belöning för lidandet. Av någon outgrundligt anledning (antagligen åldersrelaterad) tyckte jag att denna belöning skulle bestå av ett IKEA-besök.
Efter två felkörningar (varav en resulterade att jag kände mig helt lost och var tvungen att ringa Magnus) och en nära krock så var jag framme. Utsvulten och lite lätt uppe i varv efter den händelsefulla resan, så kände jag att det hela inte hade börjat så bra.
En halvtaskig räkmacka senare så kändes allt mycket bättre igen och jag gav mig iväg på jakt efter sakerna på min shoppinglista. Av de tre sakerna på listan, så hittade jag bara en, kaviar. Hade i och för sig en himla massa andra saker i den gula IKEApåsen när jag skulle gå och betala, men de kunde inte riktigt väga upp för min tavelram och pall till entrén.
Vid utgången hittade jag dock en ersättare för pallen som gjorde att utflykten inte längre kändes som ett fiasko. En härligt limegrön minipall för barn. Tyckte att det kunde vara värt $9.95 för att få se Magnus min när han kommer hem.
Inhandlade även en massa godispåsar som jag tänkte överraska Magnus med nästa gång vi har videokväll. Åt naturligtvis upp hälften på hemvägen och nu mår jag illa.
Kan fåglar kissa?
Igår hände något mycket märkligt.
Eftersom det var Foundation day och solen lyste, så bestämde vi oss för att ha picknick i Kings Park tillsammans med Anna och Christoffer. Vi hade, till vår stora förvåning för det var ganska mycket, precis pressat i oss all mat och låg och dästa i solen medan vi slösnackade om allt möjligt. Livet kändes bra.
Det var då det hände.
Jag hade min uppmärksamet riktad åt annat håll och hörde egentligen bara ett konstigt ljud (det är aldrig lyckat att försöka återskapa ljud i skrift, men det lät som "splash mot tyg" typ) följt av den tystnad som uppstår när en konversation avbryts abrupt. När jag vänder mig om präglades Magnus ansiktsdrag av total förvåning och han har blöta fläckar över hela högra sidan av tröjan. Vad hände?
Ingen vet med säkerhet. Christoffer tyckte sig se en mörk skugga svepa över Magnus precis innan splashet. Allt gick så fort, men han tror att det kan ha varit någon sorts fågel.
Nästa självklara fråga är ju då vad denna fågel i så fall egentligen avlossade mot min intet ont anande man? År det någon som har sett, eller vet om fåglar kissar? Jag menar, fågelbajs har man väl råkat få i huvudet någon gång, men urin?! Aldrig hört om någon som har fått fågelurin på sig förut...
Svansjön!
Balett är helt klart den konstform jag uppskattar mest, och jag är glad att jag har en man som är tillräckligt säker på sig själv för att inte låta sig störas av att männen har väldigt tighta trikårer. Var inte sådär överdrivet många andra män i vår ålder som hade vågar sig dit...
Efteråt var det meningen att vi skulle gå på casinot och spela tillbaka de pengarna som vi förlorade i Melbourne, men vi var alldeles för trötta. Det var nog lika bra.
Min säng och jag
Tror att jag börjar utveckla ett litet osunt beroende till min säng. Jag älskar min säng! Hörde idag på Oprah att sovrummet är hemmets viktigaste rum eftersom man tillbringar ca en tredjedel av sitt liv där när man sover. Ha! Jag kan med handen på hjärtat säga att jag tillbringar betydligt mer tid än så i min säng.
Det började väl egentligen redan när jag var liten när jag kunde ligga en hel dag i sängen och sträckläsa någon härlig Jane Austen-roman (ja, hon gjorde entré väldigt tidigt i mitt liv och det har satt sina spår). När jag sedan läste i Uppsala började jag även plugga och kolla på TV i sängen. Fanns ju liksom inte så mycket annat utrymme i studentrummet.
I Stockholm älskade jag att komma hem från jobbet någon timme före Magnus så att jag kunde krypa ner en stund och läsa. En oförsvarlig mängd uppsatser blev också rättade i sängen med resultatet att eleverna fick någon liten kommentar som varken de eller jag kunde tyda (den officiella versionen var naturligtvis att jag var sjukt stressad).
Jag tyckte nog ändå att jag hade det hela under kontroll, att jag kunde "hantera" det, men de senaste dagarna har jag börjat misstänka att jag har utvecklat ett beroendemönster som jag inte vet hur jag ska bryta. Sedan jag kom tillbaka från Sydney har jag tillbringat mer tid i sängen än ifrån den. Jag har ätit, sökt jobb, kollat på TV, skrivit, surfat och pratat i telefon i sängen. Ryggen gör ont, jag känner mig stel och i dag missade jag till och med pilatespasset eftersom jag inte lyckades slita mig från sängen och datorn.
Jag har alltså kommit förbi den initiala fasen när man bara känner sig rusig och lycklig så länge man får vara i sin säng. Nu börjar det gå upp för mig att jag har ett problem och jag inser att jag aldrig kommer att lyckas bryta det här mönstret utan hjälp. Det har helt enkelt gått för långt. Men som Dr Phil säger; inga interventions i världen kan rädda mig om jag inte själv känner mig redo att ta emot hjälp.
Och varför egentligen ge upp något som får mig att må så bra (bortsett de kroppsliga bieffekterna alltså). Jag menar, det skadar väl inte någon annan?
(När jag tänker efter är det egentligen nästan mer oroande att jag citerar både Oprah och Dr Phil.)
Vadå inte Queen's birthday?!
Magnus släppte den brutala bomben vid frukostbordet i morse. "Det är inte Queen's birthday på måndag." Först trodde jag att han skojade. Alla vet ju att drottningen fyller år i april, att vi firar henne den andra juni, resten av Australien veckan efter och Storbritannien i slutet i juni. Det var ju nästan logiskt, trodde jag.
Något man dock måste lära sig när man bor i Perth, är att inget är som resten av Australien, eller resten av världen för den delen. Så enligt Magnus var det nu helt plötsligt Foundation Day på måndag. Detta gjorde mig faktiskt lite smått besviken och dessutom rätt förvirrad. Vi firade ju Australia Day i januari, vad handlar Foundation Day om?
Eftersom jag inte skulle få gå runt med brittiska flaggor och sjunga "Good save the Queen", så var jag tvungen att googla det hela (men naturligtvis framförallt för att se om Magnus verkligen hade rätt, man vet ju aldrig). Så detta har jag nu lärt mig.
På måndag firar vi att de första Europeiska nybyggarna bosatte sig i Western Australia 1829. Detta har dock ingen koppling till just juni, utan tydligen bestämde kapten Stirling 1834 att WA behövde en dag när såväl aboriginer som "tjänare och herrefolk" gemensamt firade bildandet av staten. Han valde 1 juni (fast nu firar man första måndagen efter) eftersom man tror det var då man för första gången såg WA kustremsan från fartyget Parmelia. Det var även datumet för en stor seger för den brittiska flottan 1794, "Glorious First of June".
Så den stackars engelska drottningen som inte har gjort någon något ont (vad vi vet, Dianas olycka var ju egentligen ett beställt mord enligt Al Fayed) firas här först i september!
Jag undrar om hon är medveten om detta?
Örnpojken
Så här glad blev Magnus för sin nya fina halsduk som hans otroligt snälla hustru hade köpt som uppmuntran efter en jobbig vecka på resande fot.
Spelar ingen roll att de ligger på fjärde plats, från slutet, i ligan och att de hittills bara lyckats vinna två matcher. Heter man Adler i efternamn så finns det bara ett lag i AFLman kan stödja: West Coast Eagles rule!
Har inget vettigt att skriva...
(Cottesloe maj 2008)
It's not over
När jag tittade lite närmare på korten så såg jag att de går ut i oktober... i år!!!! Skämtar de med mig eller? Ska vi gå igenom allt det här igen om bara några månader? Ringde naturligtvis banken för att fråga vad de höll på med. Vet ni vad Dolores (ja, jag och Magnus är så jobbiga att vi har blivit tilldelade en egen bankkvinna) säger?
Att vårt visum går ut i oktober. Orkade inte bråka mer med tanten, så jag påpekade inte att vi hade haft samma diskussion sist jag och Magnus var på banken och att vi då hade konstaterat att vi visst hade varit där med våra visum och att de då hade tagit en kopia av dem. Hon höll i alla fall med om att det var lite konstigt att våra första kreditkort gick ut samma år som våra visum (år 2 011). Orkar inte med dessa puckade och inkompenenta människor längre.
(Ok, vet inte riktigt varför hela inlägget blev kursivt. Går inte att ändra heller)
Sydney-rapport!
Okej, skam den som ger sig. Jag skriver väl om allt IGEN!
Sydney ja, det äventyret började inte så bra. Istället började det med en typisk Bea-grej. Tror att jag är uppe i trippelhattrick nu faktiskt. Trippelhattrick i vad? I att glömma handväskan naturligtvis!
Jag har dock märkt en förändring i var jag glömmer handväskan nu när jag är gift. Som ung och dummare brukade jag glömma den i fyllan och villan på dansgolvet, i taxin eller utanför nattklubben, men nu glömmer jag den på dagtid och under mycket nyktra omständigheter. Vet i och för sig inte om det är ett steg framåt eller om det innebär att jag börjar sjunka djupare och djupare in i glömskans dimma.
I alla fall, vi skulle ta sex-flyget på morgonen till Sydney och vi var inte så pigga när vi tog taxin till flygplatsen kl. 4.30. I kön till incheckningen insåg jag plötsligt att min handsväska inte var med. Första reaktionen var naturligtvis att jag måste ha glömt den i taxin. Magnus fick snabbt tag på föraren, men där var den inte. Hade väl varit för enkelt eller något. Som tur var var Quantaspersonalen medgörliga och jag fick en ny biljett till tio-planet så att jag kunde åka hem och hämta den förbannade väskan som stod och hånlog innanför dörren. Så det var en missad halvdag i Sydney.
(Jag och Magnus kl. 04.15. Trötta, men lyckligt omedvetna om vad jag ska ställa till med...)
Resten av resan fortlöpte utan några större missöden. Eller det var i och för sig en sanning med modifikation. På fredagen råkade jag och min man festa till det lite vilket vi fick ångra dagen efter. Egentligen skulle vi ut och äta på en restaurang Magnus hade kollat upp på nätet. Det visade sig att restaurangen låg i anslutning till en hipp bar och jag och Magnus kände oss väldigt VIP när vi fick gå förbi hela kön. Vakterna visste naturligtvis inte att vi inte hade bokat bord. Magnus hade varit på afterwork plus att vi hade delat en flaska bubbel så han var "on top of the world" som man säger. Därför gjorde han något som jag först blev vädigt generad och sedan (när det fungerade) väldigt stolt över. Han lurade i kyparen att hotellet hade ringt och reserverat bord åt oss. Några minuter senare satt vi av njöt av god mat och vin medan de två stackars tjejerna som hade bokat "vårt" bord fick stå i baren och vänta en halvtimme innan något blev ledigt. Kvällen avslutades med dans och drinkar i baren.
"What goes around comes around" heter det ju, och aldrig har det varit mer sant än dagen efter. Vi var helt enkelt sjukt bakis (getting old) och det var med stor möda vi tog oss ut vid ett-tiden för att möta upp med Magnus kollega och hans tjej. De hade kommit på den excellenta idén att vi skulle ta båten ut till Watson Bay för att därifrån gå till Bondi Beach. Promenaden var väldigt vacker med väldigt lång. Kom fram till Bondi vid halv sex-tiden och väl där fick Magnus i sig lite pommes frites och en halv hamburgare. Det var det första han åt den dagen.
(Magnus lyckas tvinga fram ett litet leende)
I övrigt förflöt dagarna alltför fort, men jag hann se en hel del medan Magnus jobbade. Jag promenerade mer än vad jag har gjort totalt under vår tid i Perth (jag har stora vattenblåsor på fötterna som bevis) och var på Sydney Aquarium, Museum of Contemperary Art samt The Art Gallery.
Sydney, I like!
(Sydney skyline)
Neeeeeeej!!!!!!
Varför händer detta mig? Varför har de en funktion som tar bort det man skriver, och varför kallar de den inte bara delete istället för förhandsvisa? Väldigt missvisande om ni frågar mig.
It's a beautiful day, again...
Sydneyrapport kommer snart.
It's a beautiful day!
Nagon som kanner till nagon bra bank i Australien? Enough is enough, om vi inte ar alltfor lata sa blir det snart bankbyte. Inte for att jag tror att de andra ar battre, utan bara for att javlas (aven om det naturligtvis blir mest jobbigt for oss sjalva).
Lilla Sibirien på Rokeby Road...
Ser inte fram mot när den riktiga vintern börjar. Kommer antagligen frysa ihjäl.
Helgen i bilder!
(Magnus och vår lilla bil. Det var något konstigt med folk i York. I nästan alla parkerade bilar så satt det folk och läste tidningen, så även i bilen bakom vår. Kanske var det York-bornas idé om lördagsnöje?
York bestod bara av en gata, så efter att ha kört den fram och tillbaka så kunde vi med gott samvete bege oss till Imperial Hotel för lunch i solen.
Kändes inte som det var nästan vinter när man satt där och käkade räkor och drack sparkling.... Lite roligt är det att man åker en och en halv timme enkel väg för en publunch, men det var faktiskt värt det. Efter några härliga timmar var det dags att åka tillbaka till Perth igen.
På kvällen vara A&C och K&T över på lite grillat. Var som vanligt väldigt trevligt, även om det kunde ha slutat illa. När jag gick för att hämta något i kylskåpet märker jag att det brinner lite väl mycket i ett av värmeljusen. När jag kommer lite närmare ser jag att en kökshandduk ligger i ljuset och håller på att brinna upp. Av den lilla incidenten lärde vi oss två saker:
1. Jag är inte särskilt handelskraftig när det kommer till eldsvådor och hade inte passat som brandman. Att säga "Oj då, det brinner visst!" och sedan stå och glo, är inte lika effektivt som att faktiskt försöka släcka elden. Tur att Karin var lite mer snabbtänkt....
2. Vår brandvarnare är antingen lika trög som jag eller helt död.
(Här har Magnus gjort ett stilleben med handuken ifråga. Vinflaskan var en av många som tömdes under kvällen...)
Söndagen tillbringades på beachen. Magnus hade glömt sina badshorts, men i skulle han. En elak fru hade lagt upp lite bilder när han springer upp ur vattnet iklädd sina små kalsonger, men sådan är inte jag. Istället får ni nöja er med en bild på när han utövar sin nya hobby, simning. Lagom till att det börjar bli kallt så har Magnus nämligen kommit på att han ska börja simma, så nu snackas det om att införskaffa en våtdräkt med långa ben och armar. Både idag och igår tränade han. Tror säkert han lyckades simma 10-15 meter totalt...
Magnus jobbar...
Idag på eftermiddagen har Magnus jobbat hemma. När han ser så här koncentrerad ut så vet man att det är bäst att inte störa. Lägg märke till fruktlådan till vänster med 2 äpplen och 1 banan. Tydligen inte bara barnen på dagis som har fruktstund....
Sydney nästa!
En liten glimma ljus under en annars ganska shitty dag.
Queen's birthday!
Det jag skulle komma fram till var i alla fall att trots att Broome, ett litet samhälle känt för sin pärlindustri och vackra, men krokodiltäta, stränder, ligger i samma delstat som Perth så är det sjukt dyrt att flyga dit. Billigaste biljetten låg på 6.000 kr per person och det var det kanske inte värt för en helg. "Ta bilen då!", tänker ni. Kanske vi hade gjort om vi hade haft en månad över. Tar minst en vecka att köra upp till Broome och dessutom behöver man en fyrhjulsdriven bil och en himla massa proviant efersom det tidvis inte finns riktiga vägar. Så är det när man bor i ett land med mer bush och öken än civilisation.
Istället för att brottas med krokodiler så har vi nu bokat biljetter till Svansjön. Kievbaletten uppträder på casinot och som en gammal baletthopperska så måste man naturligtvis gå. Magnus var inte svårövertalad. Han ser chansen att avrunda balettupplevelsen med en liten runda till blackjack-bordet för att vinna tillbaka de pengar vi förlorade i Melbourne. Han har precis läst en bok om hur man ska räkna kort så det kommer nog bra. Måste bara införskaffa fem kortlekar så att han kan öva också...
