Xièxie (tack på kinesiska)
Idag provade jag på gymmets yoga-pass för första gången. Tänkte att det kunde vara bra för mig med en stunds avslappning och släppa "hjälp jag har inget jobb!"-stressen och tankarna kring föräldrarnas närastående ankomst (ja, jag vet att ni läser detta....) Men framförallt hade jag inget bättre för mig;)
Allting började bra med att man skullle sitta och blunda medan man koncentrerade sig på andningen. Inga problem för mig och jag kände att jag säkert var en av de bästa i gruppen på detta (alla vet ju att hela grejen med gruppklasser är att jämföra sig med alla andra i salen, varför finns det annars alltid så många speglar?) Innan andningsövningarna avslutades så skulle vi välja något som vi ville koncentrera våra tankar kring och rikta vår energi mot under lektionen. Det kunde vara så välgörande ändamål som någon man ville skulle må bättre eller problem i världen man ville uppmärksamma genom sin inre styrka. Jag valde att koncentrera energin på mig själv. Är man arbetslös så har man liksom inte råd att slösa på sina energier. Dessutom glömde jag ganska snabbt att fokusera på något annat än att överleva.
När man hade kommit in i ett ganska skönt lugn skedde nämligen helt plötsligt en, i mitt tycke, onödigt abrupt övergång till hardcore-övningarna. Man skulle bolla snabbare och snabbare med sin "energi"-boll, man skulle göra kinesiska (mkt svårare än de tibetanska kan jag lova) solhälsningar i alla vädersträck och man skulle stå outhärderligt länge med väldigt böjda ben medan man man tog upp armarna mot himlen/taket och pressade ner energin. Och allt detta medan man andades rätt.
Jag tror inte att jag lyckades så jäkla bra med andningen, för efter ett tag kände jag mig ganska yr och mådde lite lätt illa. Måste ha nedsatt lungkapacitet för det gick helt enkelt inte att ta så långa andetag som krävs för att följa lärarens instruktioner. Först ska man andas in till man nästan spricker och sedan ska man andas så länge att man till slut försöker hosta fram obefintlig luft. Ont i huvudet fick jag också.
Hur som helst så överlevde jag och den avslutande avslappningen var ännu bätrre än den inledande (man skulle ligga ner och låtsas vara död, I can do that!). Som en liten extra bonus fick vi några väl valda kinesiska talessätt om inre lycka och fred på jorden (yeah, yeah) att ta med oss ut i det vackra höstvädret.
Allting började bra med att man skullle sitta och blunda medan man koncentrerade sig på andningen. Inga problem för mig och jag kände att jag säkert var en av de bästa i gruppen på detta (alla vet ju att hela grejen med gruppklasser är att jämföra sig med alla andra i salen, varför finns det annars alltid så många speglar?) Innan andningsövningarna avslutades så skulle vi välja något som vi ville koncentrera våra tankar kring och rikta vår energi mot under lektionen. Det kunde vara så välgörande ändamål som någon man ville skulle må bättre eller problem i världen man ville uppmärksamma genom sin inre styrka. Jag valde att koncentrera energin på mig själv. Är man arbetslös så har man liksom inte råd att slösa på sina energier. Dessutom glömde jag ganska snabbt att fokusera på något annat än att överleva.
När man hade kommit in i ett ganska skönt lugn skedde nämligen helt plötsligt en, i mitt tycke, onödigt abrupt övergång till hardcore-övningarna. Man skulle bolla snabbare och snabbare med sin "energi"-boll, man skulle göra kinesiska (mkt svårare än de tibetanska kan jag lova) solhälsningar i alla vädersträck och man skulle stå outhärderligt länge med väldigt böjda ben medan man man tog upp armarna mot himlen/taket och pressade ner energin. Och allt detta medan man andades rätt.
Jag tror inte att jag lyckades så jäkla bra med andningen, för efter ett tag kände jag mig ganska yr och mådde lite lätt illa. Måste ha nedsatt lungkapacitet för det gick helt enkelt inte att ta så långa andetag som krävs för att följa lärarens instruktioner. Först ska man andas in till man nästan spricker och sedan ska man andas så länge att man till slut försöker hosta fram obefintlig luft. Ont i huvudet fick jag också.
Hur som helst så överlevde jag och den avslutande avslappningen var ännu bätrre än den inledande (man skulle ligga ner och låtsas vara död, I can do that!). Som en liten extra bonus fick vi några väl valda kinesiska talessätt om inre lycka och fred på jorden (yeah, yeah) att ta med oss ut i det vackra höstvädret.
Kommentarer
Trackback
