Var det något i maten?
En sak som jag tänkte på, är att jag och Magnus ganska snart har varit gifta ett år. På den tiden har det fötts fem barn av folk som var i Asige den 28 juli och tre till är på väg. Av de ca 95 personerna (varav ungefär 60 i fertil ålder) som var på festen har alltså sexton stycken fått/ eller har barn på väg ett år senare. Snacka om baby boom.
Fortfarande torsdag...
Igår var jag i migränkoma och tillbringade större delen av dagen i horisontellt läge. Få saker gör en mer deprimerad och därför kände jag att den här dagen var tvungen att utnyttjas lite bättre.
Dagen började med ett träningspass med Wendy. Hon tyckte att vi skulle träna utomhus idag, så det gjorde vi. Kan bara konstatera att stationsträning är betydligt jobbigare än det ser ut. Sprang inte alls många meter och ändå flåsade jag som en horny älgtjur. Fick ta många vattenpauser (enda gången det är legitimt att stå still) för att inte smälla av. Det var i alla fall kul med variation och bland annat fick jag hoppa hopprep, boxas, springa och göra armhävningar och situps.
När jag kom hem ville jag bara lägga mig, men jag stod emot den impulsen (eloge till mig) och masade mig iväg för att handla. Därefter tvättade, städade och lagade jag mat. Kände mig så otroligt duktig att jag knappt visste var jag skulle ta vägen.
Men, som alla vet, lagen om alltings jävlighet är till för att såna som jag aldrig ska ha det för bra. När jag skulle ta ut min väldoftande, vegetariska lasagne ur ugnen, såg den ut såhär.
Varför har några plattor krullat sig, medan de andra har åkt isär?
Skit samma, Magnus får äta den ändå och vara glad att jag faktiskt har lagat riktig mat för en gångs skull.
Nu ska vi snart iväg på The Mongols. En film om Mongoliet för länge, länge sedan, och tydligen pratar alla mongoliska (alltså i filmen. I Mongoliet fattar t o m jag att alla pratar mongoliska). Sedan krigar de mycket också. Kan bli intressant.
Torsdag.
Snart är det förresten bara två veckor kvar tills jag och Magnus åker hem!
Vägra gymmet! (Eller inte...)
Sådana dagar börjar alltid bra med att jag kommer på tusen andra saker jag måste göra och som gör att jag helt enkelt inte har tid att gå iväg och träna. Det här sakerna kan variera mycket, men idag var det att jag var tvungen att fixa med nedladdning av bilder, blogga, googla, handla etc.
En sak är dock alltid konstant: Vägra Gymmet-dagar följs obarmhärtligen alltid av ett stort dåligt samvete framåt kvällen. Det var ju egentligen inte så att jag inte hade tid att masa mig iväg. Det enda som kan döva detta eländiga samvete är att jag tränar extra hårt imorgon. Så det blir till att gå upp med tuppen (eller Magnus som har lite mer humana tider. Let's face it, finns ingen anledning för en arbetslös att gå upp innan 7.30).
And now a word from the president;
-Damn, it feels good to be a gangsta!
(Midsommarafton. Klockan är efter fyra och Magnus ska snart upp och jobba. Ser han ut att bry sig?)
Boktips!
Jag och Magnus är ganska lika i mycket, men när det kommer till böcker så brukar vi ha svårt att komma överens. Magnus gillar krig och deckare medan jag tycker om romantik och vackra miljöer. Är i och för sig svag för Agatha Christie, men det räknas väl knappast som deckare?
Nu har vi dock läst en bok som vi båda tyckte var bra och, framförallt, en riktig ögonöppnare, och därför måste den rekommenderas. Den heter "Confessions of an Economic Hit Man" och är skriven av John Perkins. Det är en självbiografi som handlar om Perkins liv i skuggan av flera av de stora ekonomiska händelserna på 60- och 70-talet.
Perkins är amerikan och arbetade under flera år som Economic Hit Man (EHM) för det internationella konsultföretaget MAIN, som har kopplingar till NSA. Hans jobb gick ut på att få länder i tredje världen att ta emot enorma lån från USA för att bygga upp sin infrastruktur. Man såg även till att stora amerikanska företag (tex Bechtel och Halliburton) fick kontrakten för uppbyggandet så att de utlånade pengarna gick tillbaka till USA.
Perkins beräkningar skulle vara väl tilltagna, så att lånen alltid var på ett större belopp än nödvändigt. Det berörda landet skulle helt enkelt inte ha en chans att betala tillbaka. När det var skuldsatt upp över öronen så hade USAs regering och de hjälporganisationer som samarbetade med USA, mer eller mindre kontroll över landets ekonomi och kunde se till oljan och andra naturresurser användes för att bygga upp ett globalt imperium. De makthavare som motsatte sig USAs inflytande försökte man antingen starta folkuppror mot (Venezuelas Hugo Chavez) eller se till att de dog i mystiska olyckor (både Panamas och Ecuadors presidenter dog i helikopterolyckor inom loppet av ett par månader).
Reagan och de både Busharna samt deras administrationer framstår inte som särskilt sympatiska i boken. Alla tre hade/har starka kopplingar till oljeindustrin och de företag som fick kontrakten för att bygga upp infrastrukturen i u-länder. Har i och för sig inte gått så bra för Bush Jr försök till världskontroll.... Enligt FNs beräkningar hade halva det beloppet som USA lägger på Irak-kriget räckt för att alla människor i världen skulle ha tillgång till rent vatten, mat, läkemedel och en viss utbildning.
Boken får en verkligen att tänka efter och fundera över vad vi egentligen värdesätter i livet. Är det egentligen viktigt att jobba satan för att kunna konsumera? Not really, kom jag och Magnus fram till.
Perkins slutade som EHM i början av 80-talet och har på senare tid bl a arbetat för att hjälpa Amazonas indianstammar som hade hotat med krig mot oljeföretagen. Så här skriver han själv om sin tid som EHM:
"It [this book] is the confession of a man who allowed himself to become a prawn, an economic hit man; a man who bought into a corrupt system because it offered so many perks, and because buying in was easy to justify; a man who knew better but could always find excuses for his own greed, for exploiting desperate people and pillaging the planet; a man who took full advantage of the fact that he was born into one of the wealthiest societies history has ever known, and who also could pity himself because his parents were not at the top of the pyramid; a man who listened to his teachers, read the textbooks on economic development, and then followed the example of other men and women who legitimatize every action that promotes global empire, even if the action results in murder, genocide, and environmental destruction; a man who trained others to follow in his footsteps. It is my confession" (Perkins s 224, 2004)
Midsommar!
Midsommarafton. Runt tjugo grader varmt och strålande sol. Hummer, sill, spenatpaj och Janssons etc som sköljdes ner med bubbel, vodkadrinkar, snaps, vin och öl. Och så lite chokladtårta och kaffedrink på det. Därefter fortsatte festen med "gangsta rap"-imitationer av Magnus och Christoffer till fem på morgonen. Kul hade vi det.
Borde inte må alls bra idag. Borde vara helt utslagen och ha Pastor Ågren stående vid sängen hela dagen (men han kanske har fullt upp med sina moralpredikningar i Asige?). Det är ju så det brukar sluta när jag glömmer bort att jag inte är tjugo längre.
Men jag mår bra!!!
"Damn it feels good to be a gangsta"
Kom igen Sverige!
Kommer inte se nästa match, men snälla Sverige VINN för h-vete!
Oups, I did it again!
Var på väg, men så kände jag att jag hade ganska mycket träningsvärk i magmusklerna från igår. Dessutom gör det väldigt ont i ena höften vilket måste vara Wendys fel. Hon stretchar alltid mina ben efter träningen och uppenbarligen måste hon ha tagit i lite väl hårt. Tror jag har fått en streckning....
Tränar imorgon istället. Magnus ska ändå jobba de kommande tre helgerna plus en himla massa kvällar, så jag kommer att ha gott om tid att hänga på gymmet. Life is great.
Hårchock!
Var och gjorde slingor igår.
Tydligen uppstod det vissa missförstånd mellan mig och frisören. Vet inte om det berodde på språkförbistringar eller något annat, men bra blev det inte. När jag sa att jag ville ha samma färg som Jennifer Aniston, så tänkte jag inte på att det faktiskt fanns en möjlighet att hon någon gång hade haft typ vitt hår med bajsbruna slingor. Kanske finns någon film när hon ser ut så, men jag har i så fall inte sett den.
Insåg hur illa det faktiskt var när inte ens Magnus kunde hålla masken. Han började skratta när han skulle säga hur fint det var. Så snäll är han.
Jag började, för en gångs skull, inte gråta, för frisören hade ju sagt att det bruna skulle tvättas ut typ direkt. Nu är jag dock lite orolig. Jag har nämligen tvättat håret, utan att se någon som helst avmattning av det bruna.
Som det kan bli då.
Vårt nya hälsosamma liv!
Vårt nya hälsosamma liv har hittills inte gått så bra. I måndags åt vi lunch ute och tog sedan hem två pizzor på kvällen som vi sköljde ner med mängder av Coca-Cola. Det var en trist och regning måndag så vi förtjänade en videokväll med skräpmat tyckte vi.
På tisdagen delade vi en flaska rödvinvin. Det har varit motgång efter motgång den senaste tiden så vi behövde det.
Igår var vi nyttiga och åt tonfiskpasta och drack vatten Trist värre.
Nu sitter jag och funderar på vad jag ska handla till ikväll. Nyttigt eller gott? Hmmmm....
(Gick med korken som med våra nyttighetslöften.... Funderar dock på hur Magnus lyckades bryta den i tre delar?!)
Pilates-ångest!
Wendy har bestämt att Bea ska gå på pilates minst en gång i veckan. Vet inte varför hon är så bestämd med detta, men antar att det kanske kan ha något att göra med att jag har flexibilitet som en sjuttioåring.
Jag har varit lite olydig och inte varit på pilatesen på en himla massa veckor. Jag har skyllt på allt från att ha haft för mycket träningsverk till att jag befunnit mig i en skrivprocess som absolut inte kunnat avbrytas. Wendy har varje gång suckat tungt över mina dåliga ursäkter och anlagt en besviken min som gjort att jag har översköljts av dåligt samvete.
Förra fredagen kände jag att det var dags att masa sig iväg. Det var lika bra att få det gjort.
Det hela började bra med att Wendy såg när jag gick in på passet. "Good girl!", utbrast hon och jag kände mig riktigt stolt över mig själv.
Sedan gick det bara utför. Svårighetsgraden hade ökat ordentligt under min frånvaro, och jag kände mer än en gång att jag hade gråten i halsen. Fan vad ont det gjorde! Den lilla äckligt vältränade damen som leder passet, kom fram och drog i mina ben för de inte var tillräckligt raka när jag drog upp dem mot överkroppen samtidigt som jag gjorde situps. Eftersom jag inte vet vad de heter på engelska, så kunde jag inte upplysa henne om att mina höftleder höll på att hoppa ur led Vågade heller inte säga att hon höll på att bryta mina ben. Nej, istället fick jag lida medan jag svalde gråten och funderade över hur jag, en f.d baletthopperska, hade kunnat förfalla så? För att göra det hela ännu mer outhärligt så hade jag råkat ta platsen närmast spegeln. Inte nog med att jag själv var tvungen att stirra på reflektionen av mitt misslyckande, alla andra kunde också beskåda eländet.
Idag när jag tränade med Wendy, så beklagade jag mig över den jobbiga upplevelsen. NOll sympati fick man!!
Istället avslutade hon passet med att säga att det var bäst att jag gick till passet imorgon " 'cause I'll be watching you". Inte roligt alls.
Nu sitter man här och pilatesångesten börjar komma krypande. Om 19 timmar och tjugo minuter är det dags.
Pick N Go!
Om ni har vägarna förbi Halmstad i sommar så är ni mycket konstiga och lite dumma om ni inte passar på att besöka Pick N Go, Halmstads enda renodlade smörgåsbar (som jag känner till, men jag har i och för sig inte bott där på 10 år). Här kan man äta danska smörrebröd med lite annorlunda touch eller helt vanliga svennebaguetter. Man är noga med råvarorna och mannen som gör mackorna är äkta fransman, bara en sådan sak!
Har inte själv kunnat besöka stället ännu, men att en viss, väldigt kräsen, storasyster är delägare, borgar ju för en viss kvalitet...
Butiken ligger på Kyrkogatan 15 (bakom systemet, så dit lär ni ju hitta). Det är alltså bara att gå dit och köpa ett smörrebröd med hackebiff och lök!
Smaklig spis!
Tennisarm
Idag har vi spelat tennis. Har inte spelat sedan jag gick i högstadiet och Slöingegänget träffades varje lördag och spelade med en tränare. Eftersom vi precis hade kommit in i den åldern då man började hänga i samhället på fredagarna, så var vi flamsiga och okoncentrerade. Stackars tränaren var ganska frustrerad över att vi inte gjorde några som helst framsteg, så det hela rann ganska snabbt ut i sanden.
Något jag hade glömt är att jag av någon anledning spelar racketsporter med vänsterhanden. Eftersom jag aldrig använder den annars, så har jag nu fruktansvärt ont och det känns som om jag har brutit underarmen. Verkar som om jag inte tränar alla muskelgrupper med Wendy trots allt....
IKEA-utflykt!
I förmiddags både tränande jag med Wendy samt städade. Eftersom jag har en tillfällig träningssvacka och en antagligen högst permanent städningssvacka, så bestämde jag mig för att jag behövde en belöning för lidandet. Av någon outgrundligt anledning (antagligen åldersrelaterad) tyckte jag att denna belöning skulle bestå av ett IKEA-besök.
Efter två felkörningar (varav en resulterade att jag kände mig helt lost och var tvungen att ringa Magnus) och en nära krock så var jag framme. Utsvulten och lite lätt uppe i varv efter den händelsefulla resan, så kände jag att det hela inte hade börjat så bra.
En halvtaskig räkmacka senare så kändes allt mycket bättre igen och jag gav mig iväg på jakt efter sakerna på min shoppinglista. Av de tre sakerna på listan, så hittade jag bara en, kaviar. Hade i och för sig en himla massa andra saker i den gula IKEApåsen när jag skulle gå och betala, men de kunde inte riktigt väga upp för min tavelram och pall till entrén.
Vid utgången hittade jag dock en ersättare för pallen som gjorde att utflykten inte längre kändes som ett fiasko. En härligt limegrön minipall för barn. Tyckte att det kunde vara värt $9.95 för att få se Magnus min när han kommer hem.
Inhandlade även en massa godispåsar som jag tänkte överraska Magnus med nästa gång vi har videokväll. Åt naturligtvis upp hälften på hemvägen och nu mår jag illa.
Kan fåglar kissa?
Igår hände något mycket märkligt.
Eftersom det var Foundation day och solen lyste, så bestämde vi oss för att ha picknick i Kings Park tillsammans med Anna och Christoffer. Vi hade, till vår stora förvåning för det var ganska mycket, precis pressat i oss all mat och låg och dästa i solen medan vi slösnackade om allt möjligt. Livet kändes bra.
Det var då det hände.
Jag hade min uppmärksamet riktad åt annat håll och hörde egentligen bara ett konstigt ljud (det är aldrig lyckat att försöka återskapa ljud i skrift, men det lät som "splash mot tyg" typ) följt av den tystnad som uppstår när en konversation avbryts abrupt. När jag vänder mig om präglades Magnus ansiktsdrag av total förvåning och han har blöta fläckar över hela högra sidan av tröjan. Vad hände?
Ingen vet med säkerhet. Christoffer tyckte sig se en mörk skugga svepa över Magnus precis innan splashet. Allt gick så fort, men han tror att det kan ha varit någon sorts fågel.
Nästa självklara fråga är ju då vad denna fågel i så fall egentligen avlossade mot min intet ont anande man? År det någon som har sett, eller vet om fåglar kissar? Jag menar, fågelbajs har man väl råkat få i huvudet någon gång, men urin?! Aldrig hört om någon som har fått fågelurin på sig förut...
Svansjön!
Balett är helt klart den konstform jag uppskattar mest, och jag är glad att jag har en man som är tillräckligt säker på sig själv för att inte låta sig störas av att männen har väldigt tighta trikårer. Var inte sådär överdrivet många andra män i vår ålder som hade vågar sig dit...
Efteråt var det meningen att vi skulle gå på casinot och spela tillbaka de pengarna som vi förlorade i Melbourne, men vi var alldeles för trötta. Det var nog lika bra.
